Link, Grovt Initiativs syrra och jag satt och diskuterade kvinnors sätt att upphöja varandra.Nummer ett. Det här handlar om min vänskapskrets och egentligen i princip alla tjejer jag någonsin haft en hyfsat bra kontakt med. Mer eller mindre. Och det är något som gör mig fruktansvärt förbannad, än en gång. Jag har, liksom mina vänner, alltid varit fixerad vid vikten. Själva utseendet. Och på något sätt trott att genom att kommentera mina väns utseende och ge dem komplimanger så blir de glada. För man vill ju inget annat än glädja och peppa.
Förrän jag insåg att det är just tvärtom. Jag trycker ner dem. En komplimang behöver inte alltid vara en komplimang, eller hur?
Därför har jag valt (och visst misslyckas jag ibland) att inte kommentera mina vänners utseende. Som jag alltid fått uppleva - att vara mullig är inte okej. Att vara mullig är inte sexigt. Att vara mullig är fel. När jag gick ner 6 kilo i vikt kommenterade ALLA hur snygg jag var. När jag sedan gick upp fick jag aldrig samma upplyftande kommentarer. Till viss del får jag skylla mig själv eftersom jag själv alltid tjatat om min vikt.
Ett exempel. En gammal vän kommer och hälsar på mig och vår bästa vän. Bästa vännen har gått ner i vikt. Jag är som vanligt. Bästa vännen får höra: "Gud vad snygg du är, oj vad du har gått ner i vikt!". Vad får jag höra? Ingenting.
Det har tagit år för mig att våga (ja, våga) acceptera att jag faktiskt duger som jag är. Klart jag kan träna för hälsans skull och så vidare. Men jag vägrar acceptera att insidan är uppbyggd av ytan. Jag vägrar uppmuntra bantning, jag vägrar uppmuntra mina vänner att de är mycket snyggare för att de gått ner i vikt. Jag orkar inte höra mina vänner klaga på hur fula och äckliga de är och jag orkar inte tänka så om mig själv heller.
Det gör mig så förbannad att vi hatar oss själva så mycket. Ska vi börja hedra varandra för mer än bara kläder, vikt, smink och allt vad utseende nu innebär. Jag tror på förändring. Jag försöker så gott jag kan hålla käften om att ge mina vänner onödiga komplimanger. Istället försöker jag hylla dem för hur bra de är som människor och att det är jävligt okej att inte se ut som en topmodell. Va fan liksom!
7 slampor:
Nu blir jag väl skjuten i gryningen men jag tycker mig se att det är just tjejer som är duktigast på att ge pikar till varandra. Tjejer verkar ofta - men inte alltid - att ha svårt att lyfta andra tjejer i gruppen om dom inte vinner på det själva. Jag har nästan aldrig hört tjejer lyfta någon utanför gruppen.
Jag kan psykologi och sociologi för dåligt för att säkert kunna säga att det är gammal ”hederlig” micro- och macrohierarki men det verkar då så.
klassisk snubbe-missuppfattning det där. att nån skulle skjuta dig för det påståendet. DET VET VI VÄL!
ingen som sagt att det är snubbar som går i bräschen för att upprätthålla utseendenormen. bara för att målet är att behaga män behöver ju inte vi bry oss aktivt.
Fan vad bra skrivet. Jag trillar själv ofta i den fällan, att komplimentera andra för deras utseende. Dessutom är jag svag för utseendesmicker själv, och kanske är det därför jag vill sockra andra på samma sätt.
Är jag ute och cyklar om jag tänker att det blir lite bättre med åren? Det egna självförtroendet, acceptansen, självkänslan, förståelsen? Eller handlar det om medvetna val - att höja andra för annat än utseendet och att själv känna stolthet för den man är på insidan?
Men det är en kamp alright, att inte falla in i de där hjulspåren hela tiden.
Alltså jag undrar hur man ser att nån gått ner i vikt. På mitt jobb är alla så himla fixerade och då och då är det nån som säger till en annan "Ooo så fräsch du ser ut"som svara "Alltså det är bara två kilo" och den första säger "Men det syns". Och jag tittar oförstående på. Klart jag ser om nån gått upp eller ner om det skulle vara extremt mycket (men jag skulle aldrig säga något). För det mesta är jag dock bara helt omedveten. +/- fem kilo? Jag är blind.
Undrar förresten om det mest är de som är viktfixerade själv som ser och påpekar. Dem för vilka viktnedgång är lika med framgång. Då är det ju ändå en komplimang, även om man skjuter sig själv och sin kompis i foten när man ger den.
Ja, men va fan. Folk kommer alltid hänga på det lättaste och vilja smickra. Jmfr det vad du får höra när du är arbetslös/landat bra jobbet. -"Grattis, det låter jättebra." låter lite mer än "Det kan ju vara skönt med en paus."
Sen att allt är meningslöst pladder där man ersätter att lära känna någon med en enkel komplimang är ju bara tragiskt. Felet ligger i ytligheten i kommunikationen, utseendet är bara ytterligare en oväsentlig hang-up.
WORD alltså!! huvudet på spiken, hehe.
Skicka en kommentar